Fick hör att jag tydligen inte såg så farligt sjuk ut ändå. Bedöm själva. Märk att jag har en beige tröja. Ytterst ovanligt, I know.
Min näsa rinner och mina ögon kliar. Usch.
When the lights go out
Will you take me with you?
And carry all this broken bone
Through six years down in crowded rooms
And highways I called home?
Something I can’t know ’til now.
’til you pick me off the ground
With brick in hand and your lip-gloss smile,
Your scraped-up knees and…
And if you stay I will either wait all night
Or until my heart explodes out
’til we find our way in the dark and out of heart
You can run away with me any time you want
Terrified of what I’d be
As a kid from what I’ve seen
Every single day when people shot
And put the pieces back together
Just to smash them down
Turn my headphones up real loud
I think I need them now
’cause you suck the noise out
And if you stay I will either wait all night
Or until my heart explodes out
’til we find our way in the dark and out of heart
You can run away with me any time you want
Anytime you want
Anytime you want
Don’t walk away
’cause if you stay I will lead the way alright
But not until my heart explodes out
Until we fall away in the dark and out of heart
You can run away with me any time you want
You can run away with me anytime you want
tänkte vara cool och videoblogga. enjoy.
Hej världen. Jag är lycklig. Jag har en fin kille att kalla pojkvän. Och en ny tröja som ni kan se här. SecondHand och allt. WIHIHE!
Jag är kär.
Ni vet den där sprudlande känslan? Nästan lite cp lycklig. Det har jag varit hela dagen. Nämligen efter scengymnasiet intagningsprov som gick finemang.
Jag hatar att flyga. Tack och lov är det bara en och en halv timme till Berlin. Men nu är jag hemma. Framför min älskade lilla macbook pro. Som jag glömde i taxin. På väg till hotellet i Berlin. Som jag sedan fick tillbaka. Tack till den hederliga taxichauffören.
Jag har tänkt på en sak. Det gick en mur tvärs genom hela Berlin. Tänk om det skulle gå en mur genom er stad, som hindrade dig från att träffa dina vänner/föräldrar/släktingar. Jag själv skulle bli deprimerad och arg. Arg på allt. Det finns risk att jag hade försökt ta mig över för att få träffa dem jag saknar. Det var många som gjorde det. Man tror att det var runt 5000 som lyckades ta sig över. 130 blev dödade. Jag tänker på alla dem just nu.
Det var ändå inte så länge sen som muren föll trots allt.
Bit av muren som folk försökte hacka sig igenom den där dagen 1989.
Minnesplats till några av dem som försökte fly och blev dödade.
Ja. Rubriken säger allt. I fyra dagar under lovet har jag varit i Berlin. Hur fantastiskt som helst. Det är historia i varje gathörn. Jämfört med Stockholm. Vad har hänt i Stockholm liksom?? Stockholms blodbad kanske...
Jag har många nya intryck och perspektiv. Inspiration och tankar. Här är bilder från en minnesplats:
(I Jüdisches Museum Berlin fanns det ett rum. Rummet var circa 25 meter högt till tak, tomt, helt i betong och bara ett fönster högst upp. Känslorna där inne var tomheten, hopplösheten, saknaden av ljus och utsattheten. Jag blev så tagen och gripen. Mycket värt ett besök.)
(Jag gillar twilight. Därav affishen med Edward. Don't judge me...)
