When the lights go out Will you take me with you? And carry all this broken bone Through six years down in crowded rooms And highways I called home? Something I can’t know ’til now. ’til you pick me off the ground With brick in hand and your lip-gloss smile, Your scraped-up knees and…
And if you stay I will either wait all night Or until my heart explodes out ’til we find our way in the dark and out of heart You can run away with me any time you want
Terrified of what I’d be As a kid from what I’ve seen Every single day when people shot And put the pieces back together Just to smash them down Turn my headphones up real loud I think I need them now ’cause you suck the noise out
And if you stay I will either wait all night Or until my heart explodes out ’til we find our way in the dark and out of heart You can run away with me any time you want
Anytime you want Anytime you want
Don’t walk away
’cause if you stay I will lead the way alright But not until my heart explodes out Until we fall away in the dark and out of heart You can run away with me any time you want You can run away with me anytime you want
Ni vet den där sprudlande känslan? Nästan lite cp lycklig. Det har jag varit hela dagen. Nämligen efter scengymnasiet intagningsprov som gick finemang.
Ja. Rubriken säger allt. I fyra dagar under lovet har jag varit i Berlin. Hur fantastiskt som helst. Det är historia i varje gathörn. Jämfört med Stockholm. Vad har hänt i Stockholm liksom?? Stockholms blodbad kanske...
Jag har många nya intryck och perspektiv. Inspiration och tankar. Här är bilder från en minnesplats:
(I Jüdisches Museum Berlin fanns det ett rum. Rummet var circa 25 meter högt till tak, tomt, helt i betong och bara ett fönster högst upp. Känslorna där inne var tomheten, hopplösheten, saknaden av ljus och utsattheten. Jag blev så tagen och gripen. Mycket värt ett besök.)
Dettta är alltså jag, och det är såhär jag ser ut. Jag brukar alltid tänka att man inte ska bry sig om vad folk tycker om ens utseende. Så jag uppmuntrar er alla att vara mindre självkritiska.
Om världen skulle bestå av bara en låt skulle denna lätt vinna. Jag blir faktiskt lycklig av en låt som denna. Hoppas ni också blir likna tagna av den som jag. Lyssna på orden och känn djupet. Mmm... jag älskar det sköra tyget som får blåsa i vinden.
Har du sett mig?? Jag letar vidare för att hitta mig, men det är svårt. Med tanke på att jag är så oföutsägbar så är det knöligt att veta var jag ska leta.